1. Hejsan , Tack för att du ställer upp på en intervju. Jag tycker vi börjar med att du presenterar dig lite. 

Jag heter Sara, är 23 år och kommer från södra delen av norra Sverige. Jag jobbade ett halvår efter gymnasiet, pluggade sen tre år på universitet och tog examen en månad innan jag åkte som au pair till England. Mina intressen är bland annat matlagning och bakning, utomhusaktiviteter, träning i alla dess former, umgås med familj och vänner, resa, böcker, musik och film. Jag började som au pair i en familj med två pojkar på 10 respektive 12 år där den yngsta var handikappad. Tyvärr funkade det inte med föräldrarna i den familjen så jag rematchade och bor nu i en familj med en pojke på 4 och en flicka på 6 år där jag trivs jättebra!

2. Varför åkte du iväg som au-pair? 

Jag har velat åka som au pair sen jag var liten eftersom pappas kusin åkte till USA som au pair när jag var ungefär 5-6 år. Jag ville dock inte till USA utan har alltid tänkt England istället (vet inte riktigt varför). Jag ville inte avbryta gymnasiet med ett sabbatsår som au pair och efter studenten kände jag för att jobba och hoppa på en utbildning så fort som möjligt. Halvvägs genom universitetet var jag rejält skoltrött och bestämde mig på riktigt för att åka som au pair när jag var klar för att ha något att se fram emot. Jag hade ju nästan bara suttit i skolbänken och ville se mer av världen, resa är som sagt ett av mina största intressen så det kändes helt rätt att ta tillfället i akt efter examen. Jag älskar barn och lär mig bäst genom att lyssna så att lära sig flytande engelska samtidigt som man jobbar med barn kändes perfekt för mig.

3. Har du varit iväg som au-pair tidigare?

Nej, detta är första gången. 

4. Hur har upplevelsen varit än så länge?

Jag har gått från att vara otroligt lycklig och euforisk över att få komma iväg till att bli det största nervvrak jag någonsin varit på dessa tre månader. Men jag ska förklara varför. 

Jag var jätteglad över att ha hittat en familj som jag trodde var perfekt för mig och jag gjorde verkligen allt i min makt för att få det att fungera. Det visade sig att jag levde i en dröm och när bubblan till slut sprack efter några veckor insåg jag att det var helt fel för mig. Efter sex veckor i min första familj sa jag upp mig och var enligt kontraktet tvungen att stanna två veckor till och även om familjen inte var direkt elaka under den tiden var det otroligt jobbigt att ta sig igenom dessa dagar och bara räkna ner tills jag fick komma därifrån. Jag lämnade alltså min första familj efter åtta veckor, men ville inte avsluta mitt au pair äventyr utan rematchade med en ny familj redan fyra dagar efter att jag sagt upp mig hos min gamla familj. 

Påsken låg mellan detta byte så jag bodde hos en kompis och hennes värdfamilj en vecka innan jag kunde flytta till min nya familj där jag nu varit drygt tre veckor och än så länge känns allt mycket bättre och jag mår bra igen! När jag valde familj från Sverige försökte jag verkligen välja med magkänslan och allt verkade helt perfekt med första familjen men när jag kom dit var mycket de inte talat om och de var helt enkelt inte redo att ta in en au pair och förstod tyvärr inte vad det innebar fullt ut. Jag hade läst många au pair bloggar innan jag åkte och varje gång jag läste om någon i rematch förstod jag inte riktigt hur det gick till och jag hade inte en tanke på att någonsin hamna i det själv. När jag väl stod där var det bara så självklart att tacka ja till en ny intervju och efter 20 minuter i telefon med mamman och drygt en timme Skype med deras dåvarande au pair matchade vi. Jag kände att vad håller jag på med?! Men samtidigt var jag väldigt säker på vad jag ville då och egentligen spelade bara några få frågor roll. Dessa är individuella och man känner själv vad som är viktigt när man väl står i samma situation. Jag var ändå mycket lugnare i rematchen än i första matchen innan jag åkte till England och jag tror det berodde på att jag visste exakt hur matchningen gick till och att jag var säker på vad jag letade efter den här gången. 

För mig var det viktigt att hamna hos en familj som förstod innebörden av att ha en au pair och jag såg helst att de haft au pairer som stannat längre perioder tidigare. Jag ville inte hamna i en familj som använde aga som straff (i England är det lagligt och jag får acceptera det men jag skulle inte må bra i en familj där jag visste att det förekom, därför valde jag att fråga vilka straff som förekom om barnen inte uppförde sig och så enkelt var det). Jag ville också bo så att jag kunde gå till puben en kväll eller träffa vänner om jag kände för det (alltså inte mitt ute i ingenstans). I övrigt var jag öppen för det mesta. Det var fortfarande magkänslan som avgjorde men jag litade också 100 % på vad den tidigare au pairen sa och hoppades att det stämde, hittills har hon haft rätt. Så nu när jag bytt familj och flyttat halva England runt känns det mycket bättre och jag kan äntligen börja leva det liv jag tänkt mig att au pairer har. Jag känner mig trygg i min roll med barnen och får mycket uppskattning från föräldrarna, vilket är guld värt! Att inte få uppskattning för det man gör är hemskt och som au pair jobbar man arslet av sig, det kan jag garantera! Men all glädje och tacksamhet man får tillbaka gör allt slit värt det. 

Nu lagar jag mat och har som mål att få barnen att äta mer riktig mat och inte så mycket skräpmat, bokar in playdates varje vecka och kör på vänster sida som om jag aldrig gjort annat. Det tog ett tag att komma in i vänstertrafiken men efter snart tre månader känner jag mig trygg på fel sida vägen (det gjorde jag redan efter några veckor så det är lättare än man tror). Jag planerade att vara i England ca 12 månader men efter rematchen kommer det bli ca 14. Jag har redan varit på en rundresa i Skottland och tänker snart besöka Irland några dagar. Dessutom är det fantastiskt att gå på konserter och musikaler här och jag använder de pengar jag får till att uppleva så mycket som möjligt! Att vara au pair är ett fantastiskt sätt att se och upptäcka ett nytt land.

5. Finns det något du saknar hemifrån?

Självklart saknar man nått hemifrån, för mig är det föräldrar och syskon som är värst att vara ifrån. 

Jag flyttade hemifrån när jag började på universitetet så den hemlängtan som många au pairer upplever har jag inte känt på samma sätt. Tro mig när jag säger att det kan vara lika jobbigt att flytta hemifrån till en ny stad i Sverige som utomlands! Jag saknar alltså personerna jag har nära men Skype gör världen så mycket mindre och jag pratar med dem där hemma 1-2 gånger per vecka och det räcker för att stilla min hemlängtan. Dessutom mejlar vi nästan varje dag om nått så vi har nästan mer kontakt nu än när jag bodde hemifrån i Sverige, bara det att vi ses mer sällan nu. Kompisar är ju också svåra att vara ifrån men det är ju samma där, facebook och Skype förenklar allt och förminskar världen nått otroligt. Det positiva med att vara i England är att tidsskillnaden bara är en timme så man kan Skypea nästan när som helst. 

Annars har jag inte saknat nått annat än att jag inte lyckas lura SVT Play att jag är i Sverige så jag inte kan se Mästarnas mästare och Smartare än en femteklassare och det överlever jag. Kan tänka mig att au pairer som inte sköter maten i huset på samma sätt som jag saknar viss mat och visst kan jag längta efter mammas hemlagade mat ibland men det är inte så jobbigt som man kan tänka sig. Vore helt okej med ett paket fil i kylen ibland men det finns naturell yoghurt och kanelbullar kan jag baka när jag vill. Man hittar sina egna små lösningar på allt och det finns ju massa saker här som inte finns i Sverige så det gäller att passa på medans man är här.

6. Vad är ditt bästa tips för blivande au-pairer?

Försök välja med magkänslan när du matchar, det funkar inte alltid ändå (vilket jag fått uppleva) men det ökar chansen för en bra matchning. Var dig själv och våga tala om för familjen om något inte fungerar. Ingen kan läsa tankar och det blir så mycket värre om man håller saker inne istället för att prata om det. Tänk på att du åker som au pair för din skull och inte någon annans.!

Var beredd på att det går upp och ner, vissa dagar kommer kännas jättejobbiga och man vill bara bryta ihop, packa ihop och åka hem. Men de flesta dagar är jätteroliga, man jobbar med barn som kommer ge så mycket tillbaka! Skratt, kramar, förklaringar på saker som du bara kommer lägga dig och gapskratta åt i flera minuter när du kommer till rummet på kvällen. Så enligt mig är de jobbiga dagarna helt klart värd hela upplevelsen för man har lika dåliga dagar hemma också. 

Läs så många au pair bloggar du kan! Även de från länder du inte tänkt åka till. Du kan inte bli mer förberedd än så och livet ser relativt lika ut oavsett vart man är au pair.

För er som vill läsa om Saras äventyr kan göra det på hennes blogg. Den finner ni här: sarasutflykter.blogg.se