1. Hejsan , Tack för att du ställer upp på en intervju. Jag tycker vi börjar med att du presenterar dig lite. 

Jag heter Felicia Elmström, är 21 år och är i grund och botten från Stockholm, men sedan en lång tid tillbaka så har jag bott tillsammans med familjen ute i Sankt Anna's skärgård, samt i hjärtat av den lilla östgötska staden Norrköping. Jag är en kreativ person och studerade Dekor och Inredning på Hagagymnasiet, och så snart studenten var avklarad var det allt utanför Sverige som lockade.

2. Varför åkte du iväg som au-pair? 

Att åka som au pair har aldrig varit någon dröm för mig. Jag minns när jag funderade på vad tiden efter gymnasiet skulle erbjuda och jag tyckte att det verkade hemskt att jobba och bo hos en främmande familj utomlands. Nej, det lockade verkligen inte! 
Men sen var sommaren 2011 över och jag ville ut i världen, och på mindre än tio minuter så stod det klart för mig att jag faktiskt skulle åka som au pair, ända borta i USA. Jag förstod inte riktigt vad jag hade gjort när ansökan väl var inskickad… Men jag ville pröva mina vingar lite, och för mig skulle inte Sverige, eller ens Europa, en tillräckligt stor utmaning. 
Jag oroade mig en hel del under ansökninsprocessen att mina timmar med barn inte skulle vara tillräckligt, men när jag lade ihop alla timmar som lägerledare och barnvakt så räckte det gott och väl, tack och lov.

3. Har du varit iväg som au-pair tidigare?

Jag har varit au pair två gånger, åt tre olika familjer då jag valde att göra en rematch efter två månader i min första värdfamilj. Jag har varit au pair i USA i 13 månader, då i Providence, Rhode Island och i Spotsylvania, Virginia, och ett år efter hemkomst och jobb i Cypern så uppfyllde jag min dröm om England där jag var au pair i överklass-staden Beaconsfield i 8 månader.

4. Hur har upplevelsen varit än så länge?

Att vara au pair är absolut det bästa jag gjort hittills, inte minst under det första året i USA. Det är inte världens roliga och mest välbetalda jobb, men man växer något enormt tack vare alla nya kunskaper, upplevelser och utmaningar. Första gången fick jag tampas med enorm hemlängtan, och att göra en rematch tog ganska hårt på lusten att kämpa på i nästa familj, men det har varit värt varenda minut. Jag har gått från en blyg, tillbakadragen och osäker tjej utan mod och pondus och utan förmågan att ens kunna säga en enkel mening på engelska, till en mer framåt och självsäker person som är så pass flytande i engelska att jag nästan tycker att det är svårt att numera prata och uttrycka mig i svenska. 
Det är inte lätt att vara au pair, de första månaderna kan vara ruggigt jobbiga, men om du presterar på topp på jobbet och ser till familjens behov så kommer allt gå som på en räls. Dessutom får du tillfället att resa mycket, skaffa dig en extrafamilj och du kommer garanterat träffa vänner från över hela världen.

5. Finns det något du saknar hemifrån?

Självklart finns det mycket man saknar från hemma i Sverige, inte minst familj och vänner (tack och lov för skype!). Men jag har varit ganska insnöad på matvaror och liknande, så jag har alltid lyckats leta rätt på olika skandinaviska butiker. Sen är Sverige så otroligt olikt tex. USA, på både gott och ont. Jag saknade aldrig hur extremt otrevliga och ignoranta vi svenskar är, men jag saknade ofta småsaker så som kollektivtrafik, svensk tv-reklam (jag vet, hur knäppt som helst) och möjligheten att bara kunna ringa familj och vänner för att bara småprata eller fråga något.

6. Vad är ditt bästa tips för blivande au-pairer?

Mitt tips till blivande au pairer är att ta plats och våga ta för dig när du väl är på plats hos din nya värdfamilj. Det gäller att komma ihåg att det även är ditt hem för det kommande året, och att det en del av din lön att få gratis boende. Du ska inte behöva känna dig i vägen eller obekväm att tex. gå ner och laga mat till dig själv under en ledig dag. Jag var så himla blyg och försiktig under mitt första år och vågade aldrig riktigt "ta plats", och i och med att jag hade ett enormt rum med tillhörande badrum för mig själv så spenderade jag allt för mycket tid gömd i mitt rum då jag jämt tyckte att jag bara var i vägen när jag inte jobbade. Nu senaste i England så hade jag endast eget sovrum och var tvungen att dela resten med hela familjen vilket hjälpte mig på traven att känna mig mindre obekväm med att dela hemmet med dem. 
Kom också ihåg att det tar tid innan du kommer in i familjen på riktigt. De första veckorna/månaderna tassar man lite på tå inför varandra, men ha tålamod. Allt kommer inte gå som en dans i början, du kommer göra misstag och det finns inte en chans i världen att allt känns på topp med familjen. Men ge för guds skull inte upp, för i de allra flesta fall så brukar situationen se helt annorlunda ut efter ett par veckor/månader och för det mesta resulterar det i en helt egen extrafamilj i ett annat land, vilket är helt underbart. Hang in there, även om det är jobbigt, det är mer än värt det!

För er som vill läsa om Felicias äventyr kan göra det på hennes blogg. Den finner ni här: feliciaelm.blogg.se